De Globala Målen är här. Vad händer nu?

De Globala Målen är här. Vad händer nu?

Det är många utmaningar som hägrar när vi nu ska uppnå de Globala Målen för hållbar utveckling i en värld som på många sätt är i kris. Vad betyder de Globala Målen för länder där familjer tvingas fly för att undgå konflikter, där stigande havsnivåer kostar liv, levebröd och infrastruktur, och där ekonomier kollapsar på grund av epidemier eller terrorism?

Det är tydligt att verkningarna av sådana trender inte begränsas till ursprunget. De sprider sig till grannländer och långt vidare, med regionala och globala konsekvenser som skapar utmaningar i både Nord och Syd.

De Globala Målen för hållbar utveckling är både sammanlänkade och omfattande och utmanar oss att hitta infallsvinklar till utveckling och framsteg i många olika sammanhang och situationer och till att lösa upp flaskhalsar som kan motverka att alla får ta del av utvecklingen.

Fyra områden är grundläggande för att nå de Globala Målen:

  1. Starkt nationellt ägar- och ledarskap: Erfarenheten med att implementera millenniemålen visade att de viktigaste faktorerna för att säkra framgång är starkt ledarskap bundet till målen och pådrivande duktiga styrningsinstitutioner på nationell och lokal nivå som kan säkra att den globala agendan överförs till nationella strategier och budgetar. Vi måste samarbeta tätare än någonsin för att störka kapaciteten i alla länder, oavsett situationen i de enskilda länderna.
  2. Aktiva koalitioner, engagerade aktörer och kunskapsutveckling: 2030-agendan måste dra nytta av lösningar och erfarenheter tvärs över landsgränser, intressegrupper och sektorer. Vår värld erbjuder nya och mångfacetterade resurser och teknologier för det.
  3. Resursmobilisering: Addis Abeba-avtalet från 2015 om finansiering för utveckling visade att utvecklingsfinansiering käver mycket mer än traditionellt bistånd. Länder måste använda sig av alla former av finansiering – offentlig och privat, nationell och internationell miljö- och utvecklingsfinansiering. Två avgörande utmaningar kommer vara att nå ut till de fattigaste och mest sårbara, och att offentligt utvecklingsbistånd används på ett sätt som genererar ytterligare finansiering från lokala och nationella källor. Exempelvis bidrar UNDP och OECD:s initiativ Tax Inspectors Without Borders till att hjälpa skattemyndigheterna i utvecklingsländer att få tillgång till den bästa kompetensen inom skatterevision för att öka skatteintäkterna.
  4. Uppföljning: Agenda 2030 kräver att alla länder bedömer sin egen framgång. Ett minimikrav för god uppföljning och utvärdering är tillgången på färsk, detaljerad statistik. Flera aktörer arbetar nu aktivt med att utveckla tillgången på data, inte minst i fattiga länder.

Agenda 2030 antogs av 193 stater, men myndigheter kan inte styras av bara agendan. Vi behöver ledarskap från det multilaterala systemet. UNDP jobbar inom FN:s utvecklingsgrupp (UNDG) för att genomföra en gemensam ansträngning för att nå målen. Vi kallar den för ”MAPS,” vilket står för mainstreaming, acceleration och policystöd. Detta betyder att FN:s utvecklingssystem kommer att arbeta på landnivå för att:

  • Etablera agendan på nationell och lokal nivå (Mainstreaming).
  • Rikta resurser mot att lösa upp flaskhalsar som hindrar hållbar utveckling (acceleration); och
  • Ställa FN:s tematiska expertis till förfogande på ett effektiv och övergripande sätt.

UNDP är FN:s utvecklingsprogram. Med sitt breda arbetsområde och ansvar för att leda koordineringen av FN-systemet är UNDP i en väl lämpad position för att stötta myndigheter i att vara pådrivande för de Globala Målen, främja folks engagemang och skapa breda partnerskap som är nödvändiga om vi ska lyckas nå dem. UNDP kommer också att stötta utvärderingsprocessen på global nivå och den helt avgörande nationella rapporteringen. Vi ser fram emot ett fortsatt samarbete med våra partners. Vårt gemensamma mål är att alla människor ska uppnå välstånd, och att skydda miljön för framtida generationer.

Helen Clark, chef för UNDP och tidigare statsminister i Nya Zealand. Artikeln publicerades ursprungligen av OECD.

Vi använder cookies för att förbättra vår webbplats och din upplevelse. Du kan läsa mer i vår policy gällande cookies.